17 maj 2012

Karibisk kyckling för trotsiga tvååringar

Min stackars Vera. Hon har kommit in i den intensiva och explosiva trotsåldern och det är inte utan anledning man kallar perioden för the terrible twos… Då tänkte jag att det kunde passa med en ny och extra god karibiskinspirerad rätt. Receptet kommer ursprungligen från boken Råsmart som jag utvecklade lite.
Riset formade jag till små stjärnor och hjärtan med hjälp av en sushiform som jag köpte för evigheter sen. Lite extra piff för den lilla tjejen. Mangosåsen skulle man även kunna servera som efterrätt eller mellanmål. Rätten är lämplig från ett års ålder.

Karibisk kyckling

ca 5 barn port.
250 g ekologisk kyckling
1 dl polenta
½ dl sesamfrön, krossade
2 msk kokosflingor
en nypa salt
1 ekologiskt ägg, lättvispat
kokosolja att steka i

Gör så här:

Blanda ihop ingredienserna till paneringen i en mellanstor skål. Skär kycklingen i mindre bitar. Vänd dem i ägget och därefter i paneringen. Stek dem på medelhög värme på bägge sidor tills kycklingen är väl genomstekt. Servera tillsammans med majsris och mangosås.

Mangosås
2 dl mangobitar
1 fair trade banan
½ avokado
en skvätt lime

Gör så här:
Mixa ihop allt med en stavmixer.

Majsris
2 dl ris
1 dl majs, frusen eller färsk

Gör så här:
Koka riset enligt förpackningen. Vänd därefter ner majsen i riset. Servera.

8 kommentarer:

Moma sa...

Gott! Visst är det fantastiskt när den egna viljan bara växer sig starkare och starkare och mynnar ut i envisa utbrott :-)

Amy's piece of cake sa...

Det där med 2-års trots känns igen här hos oss också... ibland blir jag så tokig! ;)

Ann-Louise sa...

@ Moma: Haha - helt underbart! Poff säger det bara och så rasar hela världen för dem små. Men när dem är glada igen så är de ju så oemotståndligt söta. :)

@ Amy: Efter den här perioden känns det som om jag kommer att bli suverän på alla sorters konflikthantering. Jag kanske borde bli politiker...

Tant Gul sa...

Visst är det tufft. Försöker dock tänka att det är ännu tuffare för barnen. Alla intensiva känslor som man ännu inte ens kan sätta ord på. Min son kunde få enorma utbrott som pågick i en - två timmar. När han var runt två år. Han bara skrek och skrek. Det enda man kunde göra var att försöka hålla om honnom för att visa att man var där hos honom och vänta på att det skulle gå över. Försökte man göra något för att lösa det så blev det bara värre och värre.
:-)

Tant Gul sa...

Jösses! nu glömde jag helt bort mig i minnen när sonen var mindre.Maträtten ser jättespännande ut. Tyckte vera om rätten? Jag tror att min son skulle gilla den.

Ann-Louise sa...

Man får helt enkelt hålla sig lugn & trösta sig med att det alltid går över. Förr el. senare. ;) Maten gillade hon & kycklingbitarna är perfekta att ha med på picnic.

Matarkivet sa...

Jag vill också ha risstjärnor - så himla söta. Trotsåldern kan inte vara ltt, hoppas den perioden går snabbt över!

Anonym sa...

thanks for sharing..